
Nej Brandon, jag flög och det var allt annat än vackert.
- 22.30 tog min första dxm250mg
Kände inte lika starkt som förra gången men mina puppiller var stora som tefat och det kändes lustigt när jag gick.
Jag gick ut ur duschen och satte mig på toaletten, bara satt där och självtorkade. Det Kändes som om både mina ben och toalettstolen blev längre och längre så jag kom högre upp. Det var inte: ”Fan jag tror att jag är på månen snart” det bara kändes som man sköts upp mot himmelen fast man var fullt medveten om att man satt på ens sunkiga toalett. När jag hade torkat och tagit på mig kläderna så går jag till mitt rum, in mot datorn, blir förvånad av hur starkt ljuset är. Jag känner mig illamående igen så jag springer till toaletten och spyr ännu en gång, efter denna kräkning känns det riktigt bra. När jag spytt färdigt så lägger jag mig i sängen och tittar på de sista minuterna på ”Liv eller död” som sen övergick till ”Nattliv” (Fyfan för att bara ha 1:an 2:an och 4:an). Jag fokuserade min blick mellan bokhyllan och garderoben. alltsammans tv, bokhylla, garderob, högtalare kom mot mig, garderoben (som är en garderob med glasskjutdörrar och en lampa som lyser rakt ner) blev lite vinglig och lampan hoppade vilt upp och ner så jag vrider kroppen lite och allt blir normalt igen, bara sådär. När jag låg i sängen och slappnade av så varje gång jag tittade mot väggen smälte skiten ihop (hade stängda ögon för det mesta), sen fick jag lite skumma känningar i min kropp som är svåra att förklara, det var mysigt iaf.
Slutsats:
DXM är helt galet. Hoppades på att få se tomtar och troll men det sket ju sig. Kommer förhoppningsvis aldrig mer att ta det, fast det var intressant :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar